Vägen är lång för att komma dit jag är,
Vissa hade försprång vissa hängde in med,
Har du tiden? För min klocka går för fort,
Kollar på min livstid hur mycket den har snott,
Men jag känner mig stabil sålänge tid finns kvar,
Än tickar klockan Näääk Attack intar,
Min position, i livet är som, sagan som började ”det var en gång”.
Låt mig ta tiden och berätta lite om,
Långt innan jag var Näääken långt därute i min betong,
För att jag göra en typ av lång historia ganska kort,
Vi var ett polargäng som alltid hamna i nåt typ av knas där jag bodde,
Jag växte upp till en ung snubbe, som tidigt lärde sig att beckna flum
Så man spela lite tung, hade cash och börja trivas,
Alltid nya kläder kompis Nike, Adidas
Och man började känna sig lite för bekväm,
Gled runt på gatan trodde man var ”The man”,
Man va sexton med hekton, påväg ingenstans,
Dagarna gick åt, gav skolan ingen chans,
Och polarna de fanns där och backa min rygg,
Så vad man än gjorde kände man sig alltid trygg,
Här i livet, men ta ingenting för givet, för snabbare än du tror kan allt bli rivet.
Vägen är lång för att komma dit jag är,
Vissa hade försprång vissa hängde in med,
Har du tiden? För min klocka går för fort,
Kollar på min livstid hur mycket den har snott,
Men jag känner mig stabil sålänge tid finns kvar,
Än tickar klockan Näääk Attack intar,
Min position, i livet är som, sagan som började ”det var en gång”.
Nästa lilla rap går ut till dig kära mor,
Som äger stort hjärta, älskar dig mer än du tror,
Du vet att du alltid kommer va den som finns,
Närmast mitt hjärta från tiden när du minns,
Då när nätterna gick ut för dig att sitta där och vänta,
Men inte en dag gav du upp och sluta kämpa,
För min skull, även när jag kom full,
Och jag minns hur du skällde tills jag ramla omkull,
Sen gav dig själv skulden för att det blivit så,
Men inte var det dig som skulden skulle sitta på,
För jag var sexton och rektorn ringde hem stup i kvarten,
Hängde på stan, kom hem mitt i natten,
Och jag vet, att du bara ville mitt bästa,
Få mig att fatta, det finns mer än bara festa,
Här i livet, ta ingenting för givet, för snabbare än du tror kan allt bli rivet.
Vägen är lång för att komma dit jag är,
Vissa hade försprång vissa hängde in med,
Har du tiden? För min klocka går för fort,
Kollar på min livstid hur mycket den har snott,
Men jag känner mig stabil sålänge tid finns kvar,
Än tickar klockan Näääk Attack intar,
Min position, i livet är som, sagan som började ”det var en gång”.
Maskrosbarn är en förlorad själ, de säger tiden läker alla sår,
Vi säger, den som lever får se, om och när,
Maskrosbarn är en förlorad själ, vilsen men inte ensam, för
Masrosbarn är vad jag och mina är.