Borde gjort som du sa förut
Tänk om jag bara hade vågat
Men allt fick sig ett sorgligt slut
Borde förstått, måttet var rågat
Vem hör min röst?
Gör jag fel?
Jag är inte hel
Söker tröst
I en värld av luft
Det som sanningen gör när den ler
Väcker hat, trycker ner
Fångar upp alla fel
Därför blir alla saker
Man ”bör” orka med
Bara smärtsamt och skevt
I min hals
Går min väg in i mörkrets hus
Börjar fundera, in i dimman
Men jag tror på hopp
Om ett liv
Jag tar ett nytt kliv
Mot mitt stopp
Som jag själv byggt upp
Det som sanningen gör när den ler
Väcker hat, trycker ner
Fångar upp alla fel
Därför blir alla saker
Man ”bör” orka med
Bara smärtsamt och skevt
I min hals
Jag som skulle va’ med där allt sker
Inte här, så långt ner
Under allt som dom ser
Som om jag aldrig förstått någonting
Det dom sagt om dom brott som begått
Blir till sand